Jag är en notorisk projektstartare

Det är ord som satt sig i huvudet på mig, sex månader efter att jag hört dem gjorde jag en chansning och ringde upp personen som de kom ifrån. Det var en vecka innan det första mötet med gruppen, och det visade sig vara en bra chansning.

Vid detta tillfälle fanns det inte någon bestämd idé att gå vidare med, tanken med de första mötena var just att komma fram till en. Någonting som skulle passa både tidsmässigt, med tanke på att flera av oss studerar, och pengamässigt… med tanke på att flera av oss studerar.

Som förberedelse hade jag köpt och plöjt Idéagenten, som tar upp idégenerering som en process, en riktigt bra hjälp fylld med konkreta verktyg och rakt-på förklaringar (ett av de många värdefulla råden från Patrick). Samt ytterligare en bok som mer teoretiskt tog upp projektledning, bra för områdets fraseologi men inte så mycket mer.

Det två första träffarna genererade vi ett gäng idéer samt sållade med hjälp av ett antal verktyg tagna från just Idéagenten. Mycket handlade om att sätta upp våra egna behov och väga de olika idéerna efter dessa för att komma fram till en som slutligen skulle passa oss.

Vad vi efter generering och lättare konkretisering bestämde oss för att satsa på är vid det här laget ingen hemlighet. Jag är ett stort fan av den tredje vågen och företags öppenhet och berättar gärna om allt vi kommit fram till, men jag väljer ändå att hålla inne med informationen ett tag till.
Vad jag kan säga är att vår tanke sträcker sig längre än att sälja designade t-shirts.

Länk till en notorisk projektstartare
Patrick Ståhl

Länk till en grym sidekick
Idéagenten

Första steget är i tanken

Mitten av november -06
En tid hade jag vandrat runt i en dimma av passivitet, mina dagar liknade varandra och veckorna bara gick. På helgerna jobbade jag på en bar vid Möllan så att hyran kunde betalas. Jag kan varken säga att jag gillade eller ogillade min situation, jag bara var. Hur jag hamnade där är mindre viktigt, och jag är inte helt säker på svaret själv om jag ska vara ärlig.
Viktigare är vändpunkten som kom.
Cliff, som jag känt sedan ettan på gymnasiet, hade vid ett par tillfällen varit på mig och sagt att han ville dra igång ett företag. Han sa att han hade viljan och ambitionen men inte den kreativa biten. Vilja och ambition vet jag att han har, den kreativa biten ligger bara och väntar på ingen annan än honom själv!
Det gick några veckor, jag kommer inte ihåg exakt vad det var som gjorde det, men jag minns att jag låg i soffan och slötittade på någonting totalt ointressant på tv då det plötsligt slog ner i mig, eller ja, snarare kom det som en våg som fick mig att flyga upp på benen, men det var känslan av att denna rundgång skulle upprepa sig tills jag tog tag i min situation och jobbade för förändring. Jag ringde upp Cliff, berättade för honom att jag kände mig klar för start… 20 minuter senare hade jag ringt ihop ett gäng, som jag tillsammans med Cliff valde ut, och bokat in ett idémöte hemma i mitt kök. Jag hade ingen plan, bara ambition. Visst hade jag tankar i huvudet, men inget konkret.

Just nu sitter jag på ett café på Lilla Torg och skriver, ska strax gå iväg för att visa upp ett antal förslag på t-shirt tryck som vi i gruppen tagit fram till Lilla Kafferosteriet. Slumpen blandat med riktad vilja kan ta en till många ställen.