En dag då jag undrar var min glöd tog vägen…

En dag som denna bör jag nog inte sitta och skriva på en blogg om ett företag som ska brinna av ambition. Men varför använda censur? Detta är verkligheten i ett projekt, jag har aldrig tvivlat på vår idé och god forbid att jag skulle, men det kommer alltid att finnas dagar då du tvivlar på din egen förmåga.
Jag säger bara en sak. Se möjligheter i varje situation.

Tills denna dag vänder, vilket jag vet att den kan göra snabbt och häftigt, kommer jag att ägna mig åt reflektion och eftertanke.

Dagar som dessa tar dig också framåt, även om det är svårt att uppfatta rörelsen utan land i sikte.

Ja, hur går det för oss?

Nu var det ett tag sedan som det skrevs någonting på bloggen och jag börjar få frågor hur det egentligen går för oss.

Jag kan med stolthet säga att det går framåt. Dock har själva huvudprojektet, uppstarten av en onlinebutik för våra egendesignade t-shirts, fått stå relativt stilla då vi fått en sidouppgift.

Jag har en förmåga att kunna gå in och bli väldigt extrovert periodvis, vilket leder till många nya och spännande kontakter. Detta i kombination med att våga tro på min egen och andras förmåga kan jag ta på mig att slutföra uppgifter som dyker upp.

Sidoprojektet i detta fallet har mycket med huvudprojektet att göra då det har handlat om att ta fram en reklam-t-shirt åt min chef Filip på Lilla Kafferosteriet, som även arbetar som agent för ett företag som heter Synesso (tillverkar espressomaskiner). Det var alltså åt Synesso vi i slutändan jobbade för.

Efter en tids idéprocess och många sena nätter lämnades i måndags trycket in på Kafferosteriet som i sin tur kommer att gå till tryckeriet idag.

Jag ropar inte hej förrän jag har ett exemplar i min hand, men jag kan säga att det just nu känns riktigt bra!

Jag lägger upp bilderna på de fösta idéerna som vi tog fram, ingen av dessa är alltså den slutgiltiga. Detta var innan det blev klart att det skulle vara en t-shirt åt Synesso och istället handlade om att ta fram en åt Lilla Kafferosteriet.

Första steget är i tanken

Mitten av november -06
En tid hade jag vandrat runt i en dimma av passivitet, mina dagar liknade varandra och veckorna bara gick. På helgerna jobbade jag på en bar vid Möllan så att hyran kunde betalas. Jag kan varken säga att jag gillade eller ogillade min situation, jag bara var. Hur jag hamnade där är mindre viktigt, och jag är inte helt säker på svaret själv om jag ska vara ärlig.
Viktigare är vändpunkten som kom.
Cliff, som jag känt sedan ettan på gymnasiet, hade vid ett par tillfällen varit på mig och sagt att han ville dra igång ett företag. Han sa att han hade viljan och ambitionen men inte den kreativa biten. Vilja och ambition vet jag att han har, den kreativa biten ligger bara och väntar på ingen annan än honom själv!
Det gick några veckor, jag kommer inte ihåg exakt vad det var som gjorde det, men jag minns att jag låg i soffan och slötittade på någonting totalt ointressant på tv då det plötsligt slog ner i mig, eller ja, snarare kom det som en våg som fick mig att flyga upp på benen, men det var känslan av att denna rundgång skulle upprepa sig tills jag tog tag i min situation och jobbade för förändring. Jag ringde upp Cliff, berättade för honom att jag kände mig klar för start… 20 minuter senare hade jag ringt ihop ett gäng, som jag tillsammans med Cliff valde ut, och bokat in ett idémöte hemma i mitt kök. Jag hade ingen plan, bara ambition. Visst hade jag tankar i huvudet, men inget konkret.

Just nu sitter jag på ett café på Lilla Torg och skriver, ska strax gå iväg för att visa upp ett antal förslag på t-shirt tryck som vi i gruppen tagit fram till Lilla Kafferosteriet. Slumpen blandat med riktad vilja kan ta en till många ställen.